alvaolivia

De senaste två helgerna har jag känt mig otroligt liten. Saker har hänt och jag tvivlar, tänker om jag duger och är tillräcklig. Hur ska jag kunna säga så till mg själv? Hur vet man när saker pekar på att duärinte. Jag är en person som tror på vad jag ser. Mina uppfattningar blir lätt så starka. En släng av min egen paranoia har jag också. Hittar på saker. Förstorar. Hur blir jag bra på att se verkligheten som den faktiskt är och tro på den?

Har en viss känsla när jag åker hem från skolan på fredagar. Den är avslappnad, färgad och väldigt trött. Små, vackra planer gör min helg till bra även om det inte betyder dans och huvudvärk. Lyssnar vidare på min överlevnadsguide och ska se vidare på Greys. Kommer se ut som bilden nedan. Hejdå fina.

Jag går sammetsklädd och trivs och pluggar och planerar vår projektresa till Schweiz. Allt är en aning panik men okej.

Igår helt klädd i gult åkte jag ner till Olivia och pratade mest. Och gjorde egna zumbasteg. Och målade klart hennes rum. Hon är så bra.

Just ja. Har haft lov, har så mycket att berätta! Har bland annat hunnit med massa gos med den här pojken och kissen. Och ätit goda frukostar.

I fredags var det roligt. Oväntat roligt, trots lite saker. Men vi var på Harrys och det var dans, drinkar och som vanligt.

Stress i skolan allmänt! Labbar, prov, projektarbete. Tänker mest på resan. Jag, en resa till ett land jag aldrig varit i. Och snart skidresa!!! Weo!

På vintern är jag inte hobbylös. Jag älskar att åka utför. Igår åkte jag Eric i Ulricehamn. Så bra.

Såg Les Miserables igår med Eric. Vi somnade sedan varma, gråtiga och tunga bredvid varandra. Vilken film.