"Det kan kännas som att du aldrig kommer bli lycklig igen, hur du än bär dig åt. Något fattas dig, något som gör att du känner tomheten. Något fattas dig och tiden går sakta. Du gör saker som inte är bra för dig, för du är inte stark. Du gör det för att få känna små, superlätta men flyktiga känslor. Känslor som gör dig hel, känslor som får dig att gå sönder. Du är som skört porslin. Du kan lagas, men bara för att gå sönder igen. Hopp. Verklighet. Känslor som rycker tag i hjärtat för att sedan släppa det igen. Som får hela din värld ur balans."